fredag 22 mars 2013

Henchen, Clarhäll och Zetterberg


Har idag köpt tre nya litografier och är riktigt nöjd. Jag brottas ständigt med mina olika viljor över vad som ska pryda mina väggar, min ena sida vill tapetsera med löpsedlar från guldfester då Djurgården vunnit SM-guld eller konsertaffischer från starka upplevelser som Thåströms härliga sound 2006. Men den sidan har inte haft övertaget sedan min flytt från Paradisgränd i november 2012. Istället har jag mer jagat spännande konst för en relativt tunn plånbok.

Därför blev jag väldigt glad när jag hittade dessa tre litografier på Blocket till ett hyggligt pris. De pryder nu väggen ovanför TV:n i vardagsrummet. Som vanligt lyser min partitillhörighet igenom i hemmet, men jag har inget problem med att ständigt påminnas om vilken rörelse jag tror så starkt på. Alla tre litografierna är numrerade 228/460 så de hör uppenbart ihop, är det någon som vet mer om historien bakom utgivningen är ni välkomna att höra av er.

Lenny Clarhäll - Partiet är dess medlemmar
Den av de tre tavlorna som mest påminner om den tid den är skapad i, 1979; i så väl färgsättning som motiv. Partiet är dess medlemmar står det i nederkant och det är inte de heroiska arbetarna med bar överkropp som poserar med sina verktyg utan något så naturtroget som ett möte, för vissa den tråkiga byråkratiska baksidan av demokratin, för andra själva sinnebilden för inflytande över samhällsutvecklingen. Lägg märke till barnet som sitter nedanför bordet, kanske har hen följt med mamma eller pappa på ett möte eller kanske är det en symbol för morgondagen och en påminnelse om de som vi kämpar för.

I förgrunden pågår kanske en förhandling eller så är det bara ett morgonmöte på ett kontor. Bakom syns industrier, flerfamiljshus och skogsbruk. Det känns som om konstnären vill visa ett högproduktivt samhälle men även en växande tjänstemannasida. Avsaknaden av svettiga arbetare med släggor gör att den för tiden känns modern, den svenska arbetarklassen har lyft sig och flera har fått chansen att göra en klassresa. Arbetet är inte lika tungt längre och demokratin och medbestämmandet har etablerats. Detta har skapats av partiet, som är dess medlemmar och utvecklats med samhället.

Lenny Clarhäll bor för övrigt i Hölö och hade 2012 en utställning kallad 44 år i Södertälje. Ingen Södertäljebo kan ha missat Astra-porten som han skapat eller "Skogen" som länge fanns i Biblioteket och föreställer en jätteälg.

Lenny Clarhäll - Partiet är dess medlemmar

Helga Henschen - Socialismen är en frihetsrörelse
Även Henschen har stark södertäljekoppling och ingen som vandrat igenom Lunagallerian har missat hennes fontän Dafne. Själv minns jag att jag använde den som önskebrunn under mina tidiga levnadsår.

Tavlan visar åtta personer i färd att förenas i en kram, omsvärmade av 17 vita duvor. Socialismen har till uppgift att överbygga skillnader för att vi alla ska kunna förenas som sanna jämlikar, utan maktskillnader i vare sig politiskt, socialt eller ekonomiskt avseende. Det är en fredens ideologi och de vita duvorna förstärker bilden av försoning och samförstånd. Det är också frihetens sanna ideologi, först i ett socialistiskt samhälle där de ovan nämnda maktskillnaderna är utraderade kan alla människor åtnjuta full frihet, när ingen hålls tillbaka på grund utav andras medfödda eller skapade maktprivilegier.

Helga Henschen - Socialismen är en frihetsrörelse.

Nisse Zetterberg - De tidiga åren
Nisses södertäljeanknytning är ännu inte fastslagen men det händer ju trots allt att gott folk kommer utifrån och stannar där. Det här är den mest konkreta tavlan som lämnar få lösa trådar att påbörja en analys kring. Pionjärerna är där; Hjalmar Branting, Axel Danielsson, August Palm, Fredrik Sterky och Kata Dalström (?). Kampen är närvarande i bilden och via de röda fanorna och kraven på åtta timmars arbetsdag samt allmän och lika rösträtt påminns vi om var vi började resan i arbetarrörelsen.

Tidningsnamnen har jag hört tidigare, studerat under min korta tid vid Uppsala Universitet och i vissa fall läst senaste numret av nyligen, även de vittnar om en tid då Sverige var långt ifrån en politisk demokrati och personligen kommer jag, trots historieböcker och dokumentärer, alltid att tänka på eldsjälarna i Per Anders Fogelströms Stad-serie som trotsade lagen och riskerade den lilla frihet de hade för att sprida orden om socialism och arbetarrörelsen. Jag förstår att dessa fiktiva karaktärer var inspirerade av ytterst verkliga personer. Den nästa bok jag ska ge mig i kast med att läsa handlar därför om de politiska fångarna på Långholmen under arbetarrörelsens framväxt.

Nisse Zetterberg - De tidiga åren.

Bäst just nu: Att det känns som om hela SEKO Stockholm står på tårna, mycket kämparglöd finns det!