torsdag 15 november 2012

För brödrafolkens väl

På förekommen anledning känner jag att det är läge att lägga upp lite fotografier från mina besök i Norge. Den förekomna anledningen är den artikel som Södertäljeposten har idag om mina resor västerut.

Klicka för läsbar storlek på texten.
Årets första resa gick till en "fylkeskonferanse" med LO i Sør- och Nord-Trøndelag. Jag var inbjuden att föreläsa om ungdomsarbetslösheten i Sverige; nästan högst i Europa eller en synvilla? Jag har nog aldrig varit så nervös inför en föreläsning någonsin. Jag hade verkligen svårt att förstå vad de sade till mig och jag kom direkt från flygplatsen till talarstolen. De har ett annat förfarande i Norge gällande sina distriktskongresser; först talade jag och två till om arbetslöshet sen fick alla begära ordet och ungefär opponera mot de som sagts för att vi tre som talat sen skulle gå upp igen för att sammanfatta, svara på frågor och avrunda debatten.
 
Jag hade som skrivet mycket svårt att förstå vilka frågor som ställdes till mig. Och som tur var ställdes väldigt få frågor riktade till mig. Men jag är inte den som avstår från talartid så jag tog en annan fråga på volley istället.
 
Det var nämligen upprört i hela Norge gällande vikarbyrådirektivet och det gick en tydlig skiljelinje mellan LO och Arbeiderpartiet. Jag talade om den havererade valrörelsen i Sverige 2010 och mina teorier om varför den blev så dålig från fackligt håll. Våra förtroendevalda kände inte att Socialdemokraterna företrädda dem och efter riksdagens ratificering av Lissabonfördraget, utan att ha krävt undantag från utstationeringsdirektivet, var det praktiskt taget omöjligt att få stora delar av de som borde bära en valrörelse att lyfta ett finger.
 
Om det var min uppmaning till partiet att förstå sitt eget bästa och lyssna på LO, som har bäst insyn på arbetsmarknaden, eller om det var min förmaning till de fackliga att oavsett utgång i frågan fortsätta att slåss för sin socialistiska regering låter jag vara osagt. Men det var populärt i alla fall. Jag påminde dem om vad jag precis berättat om Anders Borgs låglönelinje och om massarbetslösheten i Sverige. Insatserna är för höga för att inte hålla ihop mot en yttre fiende.
 
LOs fylkeskonferanse i Sør- og Nord-Trøndelag.

Första maj var det dags igen att dra västerut och då gick resan till Namsos där jag huvudtalade och firade en heldag med deras breda arbetarrörelse. Det var det mest ambitiösa första maj-firande jag upplevt. Det var tal vid sovjetiska soldaters gravar, det var minnesstunder vid platser där det tidigare låg nazistiska koncentrationsläger och kransnedläggningar vid stenar som hedrade avrättade motståndsmän och stupade brittiska soldater samt franska sjömän som sänkts av tyska U-båtar.

Det var en väldigt levande arbetarrörelse i Namsos och jag imponerades av engagemanget. Jag talade om de ökade klassklyftorna i Sverige, om skillnaderna mellan att växa upp i en medelklassfamilj och som barn till en ensamstående arbetslös kvinna. Egentligen gillar jag inte begreppet barnfattigdom, det är missvisande eftersom det inte är barnen som blivit fattigare utan deras föräldrar. Begreppet tenderar att flytta fokus från en politik som förstärker klassklyftorna till en allmän filantropisk tycka-synd-om-mentalitet. Hur som helst var barnfattigdom huvudtemat i mitt första maj-tal.
 
Den ryska ambassadören talade
om sina stupade landsmän
För att vara en stad med bara
12 000 invånare var det täta i led.


Även franska soldater stupade här
under andra världskriget.
"Trygg styrning" var parollen, jag
pratade om arbetslösheten i Sverige.
För bara någon månad sedan var det dags igen och då besökte jag AUF i Trondheim för att prata om Moderaternas förändrade framtoning och konsekvenserna av den mest offensiva högerregering Sverige någonsin haft. En mycket trevlig resa och det var synd att jag behövde åka hemifrån 04:30 för att ta mig dit, jag var mycket trött när det vankades utgång senare på kvällen. Härligt gäng var det däremot!
 
Den bästa kommentaren jag fick under denna resa kom från en av de unga åhörarna som frågade med, vad jag upplevde som, uppriktighet; "Varför väljer folk att bo kvar i Sverige?" 
 
Härlig natur, mysig stad, god öl och förhoppningsvis blev de unga fackföreningsmänniskorna och AUF:arna lite mer taggade att undvika högerregeringar.

Jag ser fram emot att åka tillbaka till Norge många gånger till och jag hoppas att jag kommer att vara till någon nytta i valrörelsen 2013. Själv flyttar jag om en vecka in i en fyra på 109 kvadratmeter så jag håller med husrum för så många norrmän som får plats. Det är förbaskat roligt med utbyte mellan nordiska grannar och jag tror att arbetarrörelsen i Norden har en ljus framtid även om det just nu bara sitter socialdemokrater i tre av fyra regeringar... Dumma svenskar.
 
Bäst just nu: Ligger med headset och lyssnar på Thåström i sängen. Nooshi pluggar men tar en bensträckare och ställer ner en whisky bredvid sängen. Världens bästa Nooshi!