lördag 6 oktober 2012

Vinstfrågan är en fråga om självförtroende

Jag tror egentligen inte att jag har så mycket mer sakligt att tillägga i frågan gällande vinstuttag ur välfärden. Ledsen om ni trodde det och nu känner att ni klickat er in här i onödan och dessutom ser att det är en jättelång text som väntar.

Jag tänker ändå betona tre anledningar till varför Socialdemokraterna på vårens kongress ska ställa sig bakom en nonprofit-princip och varför man ska lyssna på Sveriges löntagare. Jag ska även förklara varför jag tror att partiet inte kommer att göra det. Vi börjar med varför jag tycker att kongressen ska besluta att gå på LO:s linje:
  1. En socialdemokrat är stolt men aldrig nöjd. Vi ska vara stolta när vi skapar välfärd som når upp till våra högt ställda krav. Vi ska känna stolthet när lärartätheten ökar och vårdköer kortas. Men vi kan aldrig vara nöjda. Om vi tillåter privata bolag att göra aktieutdelningar från välfärden säger vi indirekt att vi är nöjda med den nivå vi uppnått och att pengarna som delas ut inte längre behövs i välfärden. Ylva Johansson sade det väldigt bra i en artikel i Aftonbladet: "Det finns ingen kvalitetsnivå i där vi kan säga att vi nöjer oss. Barnen kan alltid lära sig lite mer i skolan, den gamla kan alltid få mer tid och barngrupperna kan alltid bli mindre."

  2. Lyssna på folkopinionen. Svenska folket vill inte att aktieägare ska kunna profitera på välfärden genom att skära ner på bemanning, försämra personalens villkor, köpa in billigare men näringsfattigare mat, strunta i att ha skolsköterskor eller bibliotek i skolorna och så vidare. Det är inte ens så att svenska folket är delat, svenska folket är kraftigt emot. Till och med bland Moderaternas väljare är en majoritet emot vinstuttag i välfärden, så mycket som 55 procent av väljarna är mer benägna att lägga sin röst på ett parti som tar tydlig ställning mot vinstuttag i offentlig sektor. Läs den debattartikel som farsan och fem andra förbundsordföringar skrev förra veckan; "Majoriteten vill ha ny lag om vinster i välfärden." 

  3. Vi har en framgångsrik historia kantad av såväl ideologi som pragmatism. Arbetarrörelsens historia har kantats av breda uppgörelser mellan samhällsklasser, mellan ideologisk övertygelse och hur verkligheten tett sig, mellan höger och vänster inom partiet. Vi är en bred rörelse som innehåller allt från marxister till nyliberaler idag. Dessa ytterligheter vill å ena sidan förbjuda alla privata alternativ inom välfärden och å andra sidan låta välfärden vara en oreglerad marknad. Den gyllene medelvägen i sann socialdemokratisk anda borde vara att välkomna de privata initiativ som finns och värna valfriheten men samtidigt inte göra välfärden till en del av ett kapitalistiskt system där vinstmaximering är en självklarhet. En nonprofit-princip är det rörelsen skulle kunna enas kring och som partiet skulle kunna ena en stor del av befolkningen kring. Lyssna på Palmes ord i frågan:
Arbetet ringde mig tidigare i veckan och frågade om hur Södertälje Arbetarekommun ställt sig i frågan om vinstuttag i välfärden. Det är ofta många som frågar om hur Södertälje agerar och det beror säkert på flera anledningar men främst två; vi är en gammal traditionell arbetarestad med tyngd i den interna debatten och vi är störst och självständigast i våra ställningstaganden inom Stockholms läns partidistrikt. Det distrikt som tydligast tagit ställning för företagens rätt att göra profit på välfärden.

Ett urdrag från senaste Arbetet.
Jag ska förklara vad jag menar med att vi kan hjälpa partiet att formulera en politik som vinner val. Ibland hör vi att LO-medlemmarna inte är en framtida maktfaktor i svensk politik, dels eftersom vi haft stora medlemstapp senaste åren och dels eftersom strukturomvandlingar i samhället gör andra grupper större och mäktigare.

Jag tror att de som säger detta har fel och jag grundar delvis mina åsikter på att LO växer igen, om än långsamt. Det har tagit tid för oss att anpassa fackföreningarna efter den nya arbetsmarknaden. Det finns lika många som arbetar i LO-yrken idag i Stockholm som det fanns för 20 år sedan, vi har inte skolats om till tjänstemän som vissa vill tro. Däremot har vi bytt arbetsplats från stora arbetsgivare till småföretag. Från fabriker till caféer. Dels grundar jag även min åsikt på att LO och TCO i mångt och mycket tycker likadant och tillsammans utgör de två viktigaste väljarbaserna för Socialdemokraterna, arbetarklassen och medelklassen.

TCO tycker också kring frågan om vinstuttag där TCO-kongressen sade följande:
Sverige är ett av få länder som tillåter att vinst som uppkommer i offentligt finansierade välfärdsverksamheter överförs till privata aktörer. Våra nordiska grannländer har exempelvis regler för att garantera att skattepengarna stannar kvar i välfärden. Idag har riskkapitalbolag stort intresse för den svenska välfärden. Sektorn är inte konjunkturkänslig och statistik från SCB visar att lönsamheten i välfärdsföretag är avsevärt högre än andra företag. Det behövs en analys av hur styrsystemen i offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska utformas för att kunna garantera hög kvalitet och uppfyllande av målen, liksom av konsekvenserna av olika sätt att hantera vinst i verksamheten.
Det är inget skarpt ställningstagande varken för eller emot vinstuttag men det ligger helt klart till vänster om partiledningens linje. Men trots att LO och TCO har en relativt överensstämmande bild av problemen lyssnar inte partiledningen. Vi pratar om två organisationer som borde vara viktigast för ett parti som som aspirerar på att vara samhällsbärande och vilja bygga ett folkhem med stöd av två tredjedelar som samhället.

Jag tror att det beror på en sak; självförtroende. Det är något som lyser med sin frånvaro när ledningen talar. Man vill inte vara nöjd med de ambitioner man har idag för välfärden men man vill inte heller få kapitalstarka och mäktiga grupper i samhället emot sig. Man vill inte möta en motståndare i valrörelsen 2014 som har hela näringslivet tydligt uppbackat bakom sig, man vill inte se Vårdföretagarnas valaffischer utanför dagis, skolor och vårdcentraler med texter som "Är det den här skolan Stefan Löfven vill förbjuda?"

Man är rädd att det kommer att bli en valfrihetsdebatt och att nonprofit-principen slugt kommer att vinklas för att attackera partiet för att inte stå upp för folks rätt att välja. Jag tror att partiet inte litar på att folkrörelsen Socialdemokraterna och LO:s fackligt förtroendevalda kommer att klara av att bära ut budskapet och övertyga människor om det som de redan idag tycker, för de som kommer att motarbeta oss kommer att ha oändligt mycket mer resurser och se denna fråga som sin ödesfråga inför framtiden.

Delvis är det här LO:s fel, hade fackföreningarna gjort bättre valrörelser och lyckats aktivera sina förtroendevalda 2006 och 2010 hade vi kanske inte varit med om dessa såkallade skitår. Å andra sidan, hade Socialdemokraterna formulerat en attraktivare politikså kanske entusiasmen att jobba för en valseger varit något större. Nu tar partiet det säkra före det osäkra och viker ner sig istället, för att slippa debattera en fråga som bara kapitalet vill ha oförändrad.

Bäst just nu: Kunder som kommer in i butiken och säger att de vill köpa en Thatcher-telefon, småningom förstod jag att hon ville köpa en smartphone. En mobiltelefon med touch.

Också bra just nu: Palme tycker som LO!