tisdag 16 oktober 2012

Med unga som murbräcka

Ibland kommer verkligheten uppvaknande nära. Jag har hört fackligt förtroendevalda och socialdemokratiska politiker tala om ungas situation på arbetsmarknaden, jag har själv skrivit debattinlägg i ämnet. Ändå överraskas jag och känner mig helt desillusionerad när jag relativt ofta möter de unga som har utnyttjats av arbetsgivare och fått jobba under förhållanden som våra föräldrar aldrig skulle ha accepterat. Men det kanske är sunt att aldrig vänja sig vid att vissa grupper på arbetsmarknaden systematiskt blir blåsta på allt vad trygghet heter.

Från Arbetet 12 oktober.
Jag har jobbat tillsammans med Emma som det står om i artikeln här bredvid. Den är från fredagens Arbetet men jag tänker låta intervjun tala för sig själv. Detta av så väl intigritetsskäl som på grund utav den anledningen att min signatur finns på ett lojalitetsavtal. Jag skulle nog klara att hålla mig på rätt sida linjen för vad som anses okej, men även en ogiltligförklarad uppsägning är en uppsägning, som Ulf Lundell skulle sagt om han var ombudsman.

Jag blir förbannad när jag tänker på alla äldre som blundar för att unga bli slagpåsar på arbetsmarknaden; som inte låter unga vuxna få bli just vuxna, som legititmerar ett system som inte bara omöjliggör att deras barn eller barnbarn ska kunna flytta hemifrån och få en trygghet i vardagen. Utan som också blundar för att detta bara är ett första slag mot Sveriges arbetare. För det kommer inte stanna med att man tar bort tryggheten från de unga och sänker de ungas löner.

Får vi unga inte in en fot på en trygg och acceptabelt betalande arbetsmarknad riskerar vi att fastna i den situationen. Från vissa håll hörs att unga ska acceptera tillvaron för att sedan jobba sig in i värmen, men det finns en stor ihålighet i detta argument; den allt otryggare arbetsmarknaden är inte ett påfynd från den senaste mandatperioden. Den har funnits så länge nu att vi ser att snittpersonen med en otrygg anställning är en 35-årig kvinna som är medlem i Kommunal. Det kryper uppåt i åldrarna. Vilka som drabbas av otrygga anställningar har jag bloggat om tidigare i inlägget Jag beklagar att du är ung kvinna i ett arbetaryrke...

Det är inte ovanligt att unga tvingas ha flera olika jobb för att försörja sig, det är mer regel än undantag att arbetstidslagen helt sätts ur spel på grund utav detta och arbetaren får inte sin lagstadgade rätt till dygns- och veckovila. Det är inte heller ovanligt att man inte vågar kräva kollektivavtal, avtalsenlig lön och att man struntar i att ställa krav på arbetsmiljö och annat som kan göra att man upplevs som en besvärande person.

I USA har man länge pratat om "working poor", det vill säga om arbetare som har ett eller flera jobb men ändå knappt får ekonomin att gå ihop. I Sverige är detta verklighet för många unga och det kryper uppåt i åldrarna. Just nu använder arbetsgivarna de unga som murbräcka för att komma åt oss alla.

Bäst just nu: Långa pendelresor mellan Södertälje och Solna, man har alltid tid att göra något viktigt och har man inget viktigt att göra kan man alltid speed-blogga. Framme!