torsdag 4 oktober 2012

Inte ens i början av inledningen

Arbetet mot rasism har alltid legat mig varmt om hjärtat. När jag, i yngre tonåren, insåg att mina värderingar var socialistiska började jag mer ideologiskt att ta diskussioner på mina högstadieskola. Där debatterna blev som hetast var där rasisterna vågade ta ton, och det vågade de allt som oftast.

Efter valet 2010 vet jag att vissa säger att de var mer ledsna och upprörda över att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen än att högern satt kvar i Rosenbad. Själv kände jag mest ett jävlaranamma och såg framför mig att samhällsdebatten äntligen skulle bli mer ideologisk. Jag kan idag se att jag var naiv.

De senaste två åren har debatten kring främlingsfientlighet istället fastnat i att ena sidan beskyller den andra för att vara rasistisk och den andra sidan skyller på enskilda företrädares personliga åsikter och klavertramp.

Aldrig hör vi socialisten tala om vikten av att arbetare håller samman mot kapitalet. Att två lagerarbetare har mer gemensamt, även om de har olika kulturella bakgrunder, än vad den etniskt svenska lagerarbetaren har med sin etniskt svenska chef; något sådant har inte hörts i debatten. Inte heller har liberaler talat om individers frihetsbegränsningar i samhällen präglade av intolerans och främlingsfientlighet.

Jag hoppas att LO:s nya projekt inför valet 2014, "Alla kan göra något", kommer att lyfta det antirasistiska arbetet till nya nivåer, inte bara på arbetsplatserna även om det självklart är fackföreningsrörelsens högsta prioritet, utan även i samhället i stort. I Södertälje började LO arbetet mot rasismen redan någon månad efter valet med fackeltåg och brandtal av bland annat Veronica Palm (S), Josefin Brink (V) och farsan (Byggnads). Mitt tal från kvällen kan läsas här. Vi har även ordnat bussresor till antirasistiska demonstrationer och igår var vi i ett gymnasium och pratade med lärarna om främlingsfientlighet.

Så här såg det ut igår när LO och Expo höll i ett lärarseminarium.
Om arbetarrörelsen i framtiden vill vara framgångsrik i Södertälje är det en ödesfråga att mota tillbaka rasismen. Vi måste dels våga ta debatten om varför vi inte är rasister och våga debattera ideologiskt om varför vi gör det ställningstagandet. Varje södertäljebo måste få veta att vi vill bygga ett starkt inkluderande samhälle, ett folkhem. Ett folkhem som varken känner till kelgrisar eller styvbarn. Där icke den ena försöker se ner på den andra. Rasism är oförenligt med socialism.

Dels måste vi ta de frågor som lockar röster till de främlingsfientliga på allvar, fast med våra problembeskrivningar. Vi måste ta krafttag mot brottsligheten, vilket gjorts i Södertälje och gett mycket gott resultat, vi måste också våga bygga välfärden och och bryta den borgerliga hegemonin som rådit allt för länge i samhällsdebatten. Södertäljeborna behöver veta att det inte är invandringens fel att nedmonteringar sker utan att det är det rådande samhällsklimatet som leder oss mot fördärvet.

Igår var LO i Södertälje tillsammans med Expo på ett gymnasium, och jag blev lite rädd. Från enstaka lärare kom hetsiga frågor om rasism mot svenskar, som om det vore det stora problemet. Det var några lärare som direkt gick i försvarsställning och undrade vad det var för fel att Sverigedemokraterna fick 60 procent av rösterna på vissa praktiska gymnasium och 13 procent totalt i skolvalet 2010.

Vi har en ödesmatch att gå. Vi måste segra men vi är inte ens i början på inledningen av denna kamp.

Bäst just nu: Längre inåt landet med Ulf Lundell. Världens mest kompletta dubbel-LP. Det säger mamma också.