tisdag 3 juli 2012

Tillbaka i butiken med 007 som kund!

Jag ska inte säga att jag saknat mitt arbete på TeliaSonera extremt mycket den senaste tiden, jag har haft några spännande fackliga uppdrag att förvalta. Vid flera tillfällen har jag dessutom gått förbi butiken och satt mig för att skvallra om arbetsplatsen, kommunen, facket och privata äventyr tillsammans med mina arbetskamrater. Kanske har jag då ibland tyckt att tiden gått för fort och jag har velat stanna kvar även efter stängning för att hänga med världens bästa folk, men jag har haft en riktigt utvecklande tid hos LO och SEKO denna vår.

Delar av det gamla gänget.
Sedan i måndags är jag tillbaka i butiken däremot och nu känns det som om jag aldrig vill göra något annat. Visst är det alldeles för stressigt, lägre bemaning än tidigare, svårare att ta rast än när man sitter på LO-distriktet, många nya ansikten samt avsaknad av många varma personer som brukade vara mina kollegor och alldeles... alldeles underbart... Och inte bara för att Telia har godare kaffe än såväl LO som SEKO, Telia har bättre kallt kaffe än vad arbetarrörelsen har nybryggt.

Imorse kommer en kund fram med tre nummerlappar. Han är av en äldre årgång och han har sin tant i hasorna. Han ger mig tre nummerlappar och både lite stolt och skamsligt säger han "Vad gör man inte för att få vara 007?". Jag skrattar självklart, även om jag hört skämtet i olika varianter sedan 2006, hans tant skäms bara och kollar ner i golvet medan hon skakar på huvudet. Jag har återberättat en liknande historia tidigare i inlägget Tack för det Televerket! Då lät det så här:

"...när jag tryckte fram nästa turnummer och ropade "nummer sju" kom en riktig skröplig gubbe i 80-årsåldern framhasande mot mig med huvudet hängande och hakan mot bröstet, med ett finurligt leende och busiga ögon sa han "jag är agent" och höll upp sin nummerlapp. Det tog ett tag innan jag kopplade hans hälsningsfras med siffrorna "007". En sån humor ska jag också ha när jag hasar runt i centrum om 60 år."
Vissa skämt kommer nog mina barnbarn få höra till dödagar om de någonsin får jobb i en butik med nummerlappar men det är ändå alltid lika oväntat när man är beredd att ta hand om en reklamation, en misslyckad nummerportering eller en fuktskadad iPhone. Ananrs har dagen flytit på, jag har hjälpt tanter att installera e-posten i deras iPhones (ni skulle bara veta hur många 70+ som har iPhone!), jag har pratat kommunpolitik med mina kollegor och jag har pratat fackligt arbete med några kunder som undrat var jag varit de senaste månaderna.

Det är kul att vara tillbaka i butiken igen, nu är det bara Göran kvar av de fem personer som arbetade där när jag började 2006 men det är härliga personer och vi har kul på jobbet. Idag blev vi också till 100% organiserade igen, fem är medlemmar i SEKO och en i Unionen. Imorgon tar jag med mig höstens kursdatum för LO:s ungdomsutbildningar och en inträdesansökan till, skam den som ger sig! :)

Höstens datum för ungdomsutbildningar hos LO-distriktet i Stockholms län. Intresserad av att gå? Surfa in på www.fackligutbildning.se snarast!

Bäst just nu: Min underbara flickvän som hänger i Almedalen denna vecka, dels får jag rapporter om att hon äger i panelsamtalen och dels får jag underbara fylle-SMS på småtimmarna, jag älskar henne mest av allt!