lördag 7 juli 2012

I sällskap med Cornelis

Jag minns inte första gången jag hörde Cornelis Vreeswijk. På något sätt har han alltid funnits där. Som en trygg röst i barndomshemmet samt som en rolig och klurig gubbe när allsång brutit ut på sena midsommarnätter. Cornelis i mitt vuxna liv har spelat bryggan mellan punk och Dan Andersson. När jag mättnade på punken men ändå törstade efter tänkande musik var Cornelis det perfekta substitutet. Han hade redan funnits där; när Thåström sjungit Ballad om en gammal knarkare och när De lyckliga kompisarna spelat Riksbanken och raljerat över kapitalism, Wallenberg, fackföreningsledare m.m.

Cornelis var också en röst som förenade. Mina politiska vänner lyssnade på historierna om Polaren Pär med helt andra öron än mina vänner som inte riktigt var där än. Men alla skrattade och sjöng med. På senare år har Cornelisdagen på Mosebacke, som anordnas varje år i anslutning till Mäster Cees bemärkelsedag, utvevklats till en samlingspunkt för gamla vänner. Jag kan reta mig på när borgerliga släktingar och vänner hyllar Cornelis men det finns något för alla att hämta och för mig är han inte längre bara en socialist och en stor människa med en varm människosyn, han är en mästare som behärskar språket på en nivå som många av oss bara kan drömma om att uppnå. Han är en underhållare utan like i musiksveriges historia.

Jag har sedan några år tillbaka varit medlem i Cornelis Vreeswijksällskapet och gärna viftat med mitt medlemskort när allsången brutit ut på krogar, på efterfester, vid stränder eller var helst medborgare haft nöjet att lyssna på hans röst. Jag blev lite besviken när sällskapet flyttade från lokalen i Gamla stan till Gröna Lund, till samma hus som Bellman- samt Taubesällskapet redan fanns i. Det kändes fel, Cornelis ska finnas där folk rör sig och han ska vara mer levande än sina föregångare. Jag blev ännu mer besviken när det beslutades att Cornelisbladet skulle dras in, sällskapets påkostade nyhetsbrev med redaktionellt material.

Nu är jag glad igen, jag sitter på färjan på väg till Visby och har precis läst klart boken Vi tycker om Cornelis. Man kan konstatera att alla som tycker om Cornelis i boken tycker också om Cornelis. Ett bra initiativ av sällskapet att börja ge ut en årsbok med matnyttigt innehåll. Vi får möta slarven Cornelis, trouvén Cornelis och den ängsliga Cornelis som trots allt haft ett intresse av att vara omtyckt; något som kommer fram i en fin text om när Cornelis träffar Evert Taube på Gyllene freden. Han får en kyss på kinden samt beröm för sin strävan att föra visan vidare av Taube. Texten säger sen att Cornelis fäller en stor tår ute på Järntorget och säger; "De'ru Gerte, ett sånt erkännande är det inte många som får..."

Jag ska inte recensera alla små intressanta texter i samlingen men här finns mycket att läsa, som Ulf Carlssons text om hur mediabilden och hans visor samspelar, en annan text talar om den trogna vännen Cornelis och ett antal texter om hur internationellt erkänd han trots allt blev, och är. Läs den om du vill, men se till att bli medlem i Cornelis Vreeswijksällskapet omgående, det är enkelt. Surfa in på www.cornelis.se och fyll i formuläret, tillsammans sprider vi kunskap om Cornelis musik och person. Det behövs att fler tänker och agerar som Cornelis.

Bäst just nu: Ska bli kul att se Almedalen live under sossarnas dag. Kom igen Stefan och alla andra över 100 000 medlemmar!