söndag 3 juni 2012

En spelmans jordafärd

Jag gick Samhällsprogrammet med inriktning kultur på gymnasiet. Minns att jag fullständigt förälskade mig i Dan Anderssons dikter under en lång period. Därför var det som att återfinna en gammal sida hos mig när jag i helgen städade mitt förråd och hittade en analys av mina dåvarande favoritdikt, En spelmanns jordafärd. Jag trodde inte att en skoluppgift skulle vara läsvärd fortfarande, men jag tycker den håller än.

En analys av En spelmans jordafärd av Dan Andersson
Som man kan förstå av titeln så handlar dikten om en spelmans begravning. I en annan dikt av Dan Andersson, Spelmannen, presenteras den typiske spelmannen som en drömmare som bryter med den lutherska arbetsmoralen och istället lägger sina krafter på konsten. Ur Spelmannen:
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin,
ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin.
Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat,
fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat.
Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved,
jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned.
Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol
och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol.
Bägge dikterna återfinns i samlingen Svarta ballader. I En spelmans jordafärd ser man människornas attityd gentemot spelmannen som en individ utanför samhällets normer.
Han var underlig och ensam, säja fyra svarta män,
han led ofta brist på husrum och bröd.
Spelmannens svar kommer, som jag redan visat, i dikten Spelmannen, som i diktverket placerats direkt intill En spelmans jordafärd. Man kan alltså redan i titeln se att det handlar om en begravning av en säregen person.

Dan Andersson.
Dikten utspelas under en dag och tar sin början i stunden innan "rosig morgon" och avslutas med att "svarta vreda vatten spelar natten upp till bön". Ett sorgetåg lämnar Berga bybärande på en kista. De går med tunga steg och samtalar kring den döde och utpekar honom som en egenartad individ. Samtidigt hyllar naturen honom som en konung och en drömmare och identifierar sig med honom och undrar omd et är en blomma som har dött. När kistan bärs fram över åker och genom skog stananr västanvinden upp för att fråga vem som dött och instämmer sedan i hyllningarna till spelmannen. I dikten Sång till västanvinden framställs vinden som livlig och stormande som har sett för mycket för att någonsin vila mer, ändå vilar den nu. Ur Sång till västanvinden:
Du stora storm, du är min själ, och du är utan bo,
du sett för mycket för att vila mer. 
Att västanvinden stannar tyder på att spelmannens jordafärd är något extraordinärt. Då begravningsföljet sedan vänder hemåt tänker bärarna på spelmannens mor som nu blir ensam och fattiggården samtidigt som blommorna undrar varför de trampas ned. Tistlarna svarar att döden dansat med drömmaren. Naturens hyllning fortsätter in på natten och med vrede visar den sin sorg över drömamrens död.
Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus,
bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky.
Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus,
går en sång över näckrossållad dy.
Och stormen sjunger svart och vitt
och i skum kring Härnaön
sjunga vågorna om ödemarkens nöd.
Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön,
ty en spelman och en drömmare är död.
Diktens berättare är en allvetare som kan återge både människors och naturens tankar och känslor. Medan människorna med sina tunga steg talar om den praktiska världen talar naturen med sin sköna sång om drömmaren och konstnären. Diktens beskrivning av naturens reaktion gör oss medvetna om att konsten inte bara hör människovärlden till, utan att den är större än så. Världsbilden blir närmast panteistisk, trots att någon gudomlighet aldrig nämns.

Språket i dikten är lättillgängligt utan att vara simpelt. Den är skriven för den enkla människan men inte för den enfaldiga. Det är vackert och melodiskt och det är inte konstigt att den har tonsats av flera olika kompositörer eftersom texten spelar sin egen melodi under läsningen. Även Dan Andersson själv har tonsatt den. Texten håller samma jämna, flytande och harmoniska rytm genom hela dikten och bevarar därmed den högtidiliga stämningen som en begravning kan förväntas ha.

Dan Andersson använder sig av olika stilmedel i sin dikt. Ortsnamn från Dalarnas finnmarker, där han är född, utnyttjas som stämningsskapande exotiska inslag som förstärker det högtidliga och mystiska känsloläget ytterligare. Både alliteration och assonans förekommer rikligt i dikten, Jag tänker inte visa alla tillfällen då detta återfinns men jag ska ge några exempel. Alliteration:
Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg
--------------
Det är döden som har dansat genom Himmelmora mo. 
 Några exempel på assonanser:
Förr en rosig morgon lyser över Himmelmora kam
---------------
Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben
gungas tröttsamt genom skogens bleka ro.
Jag har inte hittat några metaforer eftersom naturen är till synes panteistisk vilket leder till att tallens sus, granens sång och vattnets vrede då inte blir liknelser. Däremot har jag funnit anaforer, till exempel:
Se en konung, säja rosorna, och trampas på igen,
Se en konung och en drömmare är död!
--------------
Varför trampas vi av klackar, varför slitas vi av skor?
I diktens sista strof återkommer ordet "över" i begynnelsen av tre rader som inte ligger efter varandra: "Över gräs och gråa hus", "Över heden" och "Över svarta vreda vatten". Det talas där om naturens sorg över den döde drömmaren.

Anledningen till att Thorsten Flinck och andra konstnärssjälar har tolkat En spelmans jordafärd är den naturliga identifikation de kan göra med spelmannen och drömmaren. Medan människorna ser honom som onyttigt spelman ser den besjälade naturen honom som en upphöjd drömmare och konstnär. Till och med som någon de kan identifiera sig med. I dikten flyter drömamrens konst samman med naturen och blir till ett enda fenomen. Kanske använder Dan Andersson naturen som en allegori för konsten.

Dan Andersson, som växte upp i ett starkt religöst hem, fick tidigt ta del av Bibelns budskap. Arbetsmoralen som är en del av lutheranismen, med stöd i Andra Thessalonikerbrevet 3:10, var ett problem vilket Dan Andersson som konstnär brottades med. I den hinduiska skriften Bhagavadagita mötte han en annan pliktetik som går ut på att varje individ ska uppfylla sin plikt. Jag tror att han i En spelmans jordafärd tar ställning i frågan gällande arbetsmoral och plikt. Bärarna gör sin plikt som bärare men uppnär inte någon enhet med naturen/konsten på samma sätt som drömmaren måste ha gjort när han var i livet.

Istället trampar bärarna, medvetet eller omdevetet, på naturen/konsten. Dan Andersson lämnar i dikten definitivt den lutherska arbetsmoralen för att fullt ut bli en drömmare och konstnär. Att han valt att gestalta detta i form av en begravning tror jag tyder på att han tänkte mycket på hur man skulle bli ihågkommen efter sin död. Även om massan skulle minnas honom som en underlig person som inte arbetade så ville han leva konstnärslivet för att sedan av vissa bli ihågkommen som drömamren som uppfyllde sin plikt. Konsten blir här nästintill ett naturväsen som bara uppfattas av vissa.

Jag är Thorsten Flinck evigt tacksam för att han presenterade Dan Anderssons verk för mig. Att lyssna på hans tolkning av En spelmans jordafärd och Gengångare samt att läsa Dan Anderssons diktning har förgyllt många av mina pendeltågsresor.
Alexander Lindholm
Sp3c

Bäst just nu: Det är riktigt roligt att läsa vad man skrev då och inte bara se om man tolkar Dan Andersson likadant fortfarande utan att även tolka hur man själv har förändrats. Då trodde jag att jag skulle bli nästa August Strindberg och hade ett självförtroende som ingen kunde mäta sig med, jag tror att många av de tankar som jag tillskriver Dan Andersson i min slutsats snarare är mina egna egentligen. Sen tror jag att jag är lite ute och cyklar i vissa tolkningar, jag tror inte att man ska fästa för stor vikt vid dikten Sång till västanvinden, det känns lite långsökt och det var dessutom en dikt som Dan Andersson aldrig publiserade men som återfanns efter hans död. Jag tror också att jag skulle ha lagt till ett och annat "tror jag" samt "min tolkning är". Texten är väldigt självsäkert skriven.