onsdag 13 juni 2012

Arbetarrörelsen älskar frihet

Skriver på LT:s debattsida idag:

LO-kongressen representerar 1,5 miljoner arbetare i Sverige och var mycket tydlig i sitt ställningstagande, att verka för att LOV (Lagen om valfrihetssystem) avskaffas. Detta har retat upp borgliga politiker och företag i välfärdsbranschen. Här i Södertälje spyr man galla såväl i kommunfullmäktige som på LT:s debattsida över arbetarrörelsens ställningstagande.

Det är självklart att LO, varken nationellt eller i Södertälje, vill minska människors valfrihet. Arbetarrörelsen är en frihetsrörelse som alltid arbetar för ett samhälle där alla människor har likvärdiga möjligheter att forma sina liv och nå sina bästa stämningars längtan. När diskussionen om införandet av Lov fördes hade LO-sektionen ett eget förslag för ökad frihet för den äldre på det område där valfriheten har betydelse. I stället för att tvinga de äldre att välja mellan bolag som ska utföra en behovsprövad och fast tjänst, ville vi ha en valfrihetsmodell baserad på ett övergripande behov, med ett visst antal timmar för den äldre att själv fördela efter sin egen uppfattning om behovet.

Vill man hellre gå extra många promenader men själv klarar av att sköta matlagning och hygien ska man självklart få det så. Friheten ska i första hand tillhöra brukaren – inte utföraren! Naturligtvis måste också personalen kunna påverka och få utlopp för sin kreativitet, därför ville vi också se över hela organisationen och göra personalen mer delaktig i arbetet.

Intraprenad. Vi ville föra en dialog om att lägga ut verksamhetsområden på intraprenad; det vill säga att personalen själva skulle få styra verksamheten i större utsträckning, men fortfarande ligga under kommunal regi för att slippa underkastas vinstutdelningar. Syftet var att locka fram den drivkraft som kan finnas i ett kooperativ utan att tvinga dem att konkurrera med sina egna villkor i en dragkamp med riskkapitalisterna.

De tusen blommor som så vackert målas upp då valfrihetsmodeller beskrivs från borgerligt håll visar sig allt för ofta vara sorgligt stereotypa industritulpaner. Med intraprenad hade vi fått en mer engagerad personal, vi hade fått en effektivare hemtjänst och antagligen hade vi sänkt kommunens alldeles för höga sjukskrivningstal. Så har det blivit i andra kommuner då man gett mer makt åt personalen. Varför skulle det inte bli så i Södertälje?

Vi ville även att den norska modellkommunmetodiken skulle studeras och se hur detta kunde införlivas i kommunens Lean-arbete. Vi ser tydliga likheter med systemen, särskilt arbetet med ständiga förbättringar. I de norska modellkommunerna har man sett långsiktiga effektiviseringar utan att skära ned på verksamhet eller försämra för de anställda. Detta i kontrast till privatiseringar som ofta ger ganska kraftigt sänkta kostnader på kort sikt men som med åren kostar än mer när eftersatt underhåll och sjuktalen börjar göra sig påminda.

Nu fick vi Lov i stället och ska ha detta i ett år till innan den utvärderas. Sedan får vi bestämma hur vi går vidare. Systemet har sin chans att motbevisa oss, men just nu verkar våra farhågor besannas:

Vi ser en aggressiv marknadsföring. Vi ser äldre lovas semesterresor till utlandet och kontanter om de väljer ”rätt” bolag. Vi ser hur personalens villkor kraftigt försämras och vi hör hur äldre blir ängsliga och stressas i ett system där profithungriga riskkapitalister sliter i dem från alla håll.

Lov är inte humant, det sätter inte människan i centrum, Lov är rå och kall kapitalism. Det här är i första hand en frihet för bolagen och i andra hand en frihet för brukaren att välja vilken uniform och logotyp personalen skall bära, då den hastigt kommer förbi på väg till nästa klient.

Lov är riskkapitalisternas frihet.
Alexander Lindholm
Ordförande LO-sektionen i Södertälje-Nykvarn

Bäst just nu: Världens bästa Sofia gifter sig på lördag!