torsdag 24 maj 2012

Kommentarer om nya LO-ledningen

Jag har inte kommenterat valberedningens förslag till LO-ledning tidigare men känner att det är min plikt, nu när jag är en av tre officiella SEKO-bloggare under kongressen. Jag är mycket nöjd med förslaget från valberedningen och ska försöka motivera varför.

Jag ska erkänna att jag blev mycket förvånad när Kålle föreslogs till ny LO-ordförande. Inom arbetarrörelsen har det funnits en underliggande skepsism mot att partiledaren är IF Metallare, att fackets man i Europaparlamentet är IF Metallare, att IF Metalls uppgörelse med de andra industrifacken hålls för högre än LO-sammordningens krav och att IF Metall tillsammans med två andra förbund reserverade sig mot sammordningens utformning av jämstäldhetspotter.

Jag ska tillägga att Stefan Löfven gör ett kanonjobb som partiledare och statsministerkandidat. Hela arbetarrörelsen och i synnerhet fackföreningsrörelsen går raka i ryggen och är stolta över att ha Stefan som frontfigur för rörelsen. Det finns inget missnöje med Olle Ludvigsson i Europaparlamentet heller. Men det svider lite i ögonen på vissa och kan upplevas som maktkoncentration när alla kommer från samma förbund.

SEKO hade nominerat Kommunals Tobias Baudin till uppdraget och han föreslås nu bli vice ordförande i LO. Jag har aldrig träffat Baudin men har bara hört gott om honom. Kålle som nu, med största sannolikhet, fattar ordförandeklubban och leder LO in i framtiden har jag lyssnat till några gånger.

Jag minns särskillt en kväll på Bommersvik, när jag gick en veckolång utbildning som heter kvalificerad socialdemokrati och som fler ska försöka gå, en mycket bra kurs! Det var hur som helst sent i veckan, det var på eftermiddagen och det var i december. Jag var trött och det var mörkt ute. Då kliver Kålle in och eldar upp stämningen i hela salen. Han höll ett engagerat samtal med alla kursdeltagare om demokratins utveckling och hur den politiska rörelsen kommit längre från folket när man slog samman flera kommuner. Det låter kanske inre som ett jättespännande ämne men han hade allas intresse i rummet.

Jag har också hört honom hålla föredrag andra gånger och alltid slagits av hans förmåga att trollbinda sin politik. Lite därför gick jag, efter Mona Sahlins avgång som partiordförande, med i en Facebook-grupp som hette "Kålle är vår kandidat". Nu blidde det ingen Kålle den gången, men han kommer att komma ännu mer till sin rätt som LO-ordförande. Vi behöver en ledare som är ideologiskt stark, som kan trollbinda åhörare och som kan bilda opinion i samhällsdebatten. Då är Kålle vår kandidat!

Vår egen Ingela Edlund från SEKO föreslås som andre vice ordförande och det är mycket kul att vi får en förbundskamrat i LO-ledningen. Elaka tungor har försökt få det till att hon blivit inkovoterad och att man tänker ändra stadgarna endast för att få in en kvinna i ledningen. Dessa uttalanden kan inte ha fällts av någon som jobbat med Ingela eller som ens träffat henne. Ingela är en mycket erfaren facklig ledare och har gjort ett bra arbete som förbundssekreterare på SEKO. Jag har haft förmånen att, i egenskap av förbundets ungdomsansvarige, ha ett sammarbete med henne och Ingela har alltid haft konstruktiva synpunkter på arbetet och har hjälpt mig mycket i mitt uppdrag. Jag är övertygad om att Ingela kommer göra ett lika bra jobb på LO som hon gjort i SEKO.

Torbjörn Johansson föreslås till ny avtalssekreterare, en roll han idag har i Byggnads. Där har han mycket framgångsrikt bildat opinion för medlemmarnas frågor med en imponerande retorik, det känns modernt och fräscht när han pratar om arbetstidsförkortning för VVS-arbetare motiverat ur deras familjesituation. Och det är klart att han har rätt, även pappor ska ha möjlighet att vara hemma och vara med under sina barns uppväxt. Jag tror att Torbjörn kommer att kunna lyfta ut avtalsrörelsen i samhällssdebatten. Jag hoppas att frågorna om vilkoren på arbetsplatserna kommer att diskuteras på cafér och fikarum med honom vid rodret. Han är en mycket kompetent person!

Det har också kommit fram kritik mot att det är tre män och en kvinna i ledningen. Det är klart att det inte är optimalt men de här fyra namnen är de bästa, jag kommer känna mig trygg i att välja dem till ny LO-ledning. Man ska också komma ihåg att LO nu har två kvinnor i toppen, som både ordförande och vice ordförande. Väljer man efter kompetens och inte kön blir det en jämställd ledningen, det är jag övertygad om, men det betyder inte att vi alltid är 50/50 i stunden. Ibland är det majoritet kvinnor och ibland majoritet män, det viktigaste är att det blir jämnt över tid och att vi inte har strukturer som håller kvinnor tillbaka.

Bifall till valberedningens förslag!