tisdag 29 maj 2012

Arbetarrörelsens lokala närvaro

De senaste decenierna har fackföreningsrörelsen i relativ rask takt centraliserat allt mer, förbund har slagits ihop och avdelningarna har blivit större och större. Detta är förödande för kontakten mellan de fackligt förtroendevalda och medlemmarna. Många av de organisationsutredningar som tillsatts har kommit fram till en sorts enda-vägens-politik och talat om effektivare organisationer och ekonomiska utmaningar på grund utav medlemstapp.

Jag tror å andra sidan att vi tappat fler medlemmar än vad vi hade gjort om vi haft en mer medlemsnära organisation. Vi har definitivt, från LO:s sida, tappat inflytande över den lokala politiken när vår närvaro försvunnit. Att vi ska komma tillbaka till en organisation med lokala avdelningar i stora och medelstora kommuner tror jag inte kommer hända. Men det finns ett behov av ökad lokal facklig närvaro, såväl i samhällsdebatten som i kontakten med medlemmar.

Visby, Arbetarrörelsens hus.
Idag har jag varit i Visby och vänt. Vad de har där i Arbetarrörelsens hus hoppas jag snart studeras noggrant och sprids i landet, för jag tror att de har ett vinnande koncept. I huset sitter i stort sätt alla LO-förbund, ABF, Socialdemokraterna samt SSU. När jag kom imorse visade det sig att vår ombudsman på SEKO var sjuk och att Postklubben var på utbildning på fastlandet. Men jag blev proffesionelt bemött av de andra förbunden istället som kunde ordna fram de blanketter jag behövde och ge mig svar på de frågor jag hade.

På en Ö som Gotland med totalt ungefär 57 000 invånare är det klart att alla 14 förbund inte kan ha dygnet runt-service för sina medlemmar, men tillsammans kan de uppnå det. När jag satt där kom elektriker och fick hjälp av någon från Byggnads och jag pratade med de som arbetade i huset, de flesta frågor är egentligen inte förbundsspecifika. Det kan handla om blanketter, kursdatum, försäkringsärenden m.m. som andra också kan svara på.

LO-senteret i Namsos.
Jag tror att det är framtiden. Ta en stad som Södertälje, om vi hade ett arbetarrörelsehus som bemannades av lite olika förbund och där du nästan alltid kunde få hjälp så skulle facket kännas som en mer naturlig del av vardagen för många. Istället för att ringa till någon i Solna och drabbas av en myndighetskänsla skulle du kunna få ditt ansikte på den fackliga administrationen och större benägenhet att betala din medlemsavgift.

Jag tror att det skulle stärka LO-sektionens status bland medlemmarna och i längden då även i politiken och samhällsdebatten. Gotland är inte unikt, när jag första maj-talade i Namsos i Norge hade de ett snarlikt koncept med LO-senter, där även Arbeiderpartiet och SV hade kontor. Kan Visby med sina 23 000 invånare och kan Namsos med sina drygt 9 000 invånare ha ett hus där medborgare och medlemmar kan få direktkontakt med arbetarrörelsen, då kan även Södertälje. Jag tror att ökad närvaro i folks vardag är ett måste för att arbetarrörelsen ska fortsätta att vara en rörelse.

Bäst just nu: Fick besöka mina kollegor på Teliabutiken i Visby idag och jag trivdes med att prata TeliaSonera-frågor och att få jobba på hemmaplan. En ny medlem och två som ville gå medlemsutbildning blev det också. Kul!