lördag 13 augusti 2011

Helst ska vi vara kåta, glada och tacksamma!

Svensk Handel har ett tag drivit på för att ersättningen för obekväm arbetstid (OB-ersättning) ska avskaffas, detta eftersom det i deras ögon inte finns någon obekväm arbetstid, allt ska bedömmas inviduellt. Almega är inne på samma linje och deras VD Jonas Milton skrev hurtigt för ett drygt år sedan att man borde slopa det omoderna ob-tillägget i avtalen, fullständigt omotiverat slår han sig själv för bröstet och talar om att han minsann är en morgonpigg person.

Jonas Milton.

Jag förstår mycket väl deras intresse för att få tidiga morgonpass att klassas som obekvämma istället för sena kvällar, eftersom handeln oftast inte har öppet på morgonen men däremot sent in på kvällarna. Skulle de få som de vill innebär det att de skulle ha lägre lönekostnader, det vill säga att vi som arbetar skulle tjäna sämre och de som köper vår arbetskraft skulle kunna göra en ännu större vinst på vårt arbete. De som tjänar lite sämre skulle få ännu mindre och de som är välbetalda skulle bli ännu rikare. Jag förstår verkligen hur de tänker, jag kommer aldrig sympatisera med girighet, men jag förstår vad de vill.

Det är lögn att påstå att det inte är obekväm arbetstid att komma hem vid åtta på kvällen. Att komma hem när alla vänner redan gjort klart för vilka kvällsplaner de har; när de kanske åkt iväg för att gå på bio eller åkt till en strand för ett sent dopp. Eller att komma hem när alla i familjen redan ätit middag och det som finns kvar att äta står i en plastburk i micron, de andra i hemmet har redan bänkat sig framför TV:n för att se Allsång på Skansen och barnen ska snart lägga sig. Det är för mig självklart att det är obekvämt.

Kassapersonalen som du hälsar på när
du handlar ditt lördagsgodis är några
av de som skulle få det sämre om
arbetsgivarna fick bestämma.
Men enligt Jonas Milton är vi många som är lika äckelhurtiga som herrn själv och "hellre tar en wrap i språnget mellan olika aktiviteter" än äter sill och potatis med familjen och enligt Svensk Handel är det inte längre något problem att rekrytera till arbetstider som anses obekväma - vilket knappast är förvånande med tanke på den arbetslöshet vi har idag - och därför ska ob-ersättningen avskaffas.

Det är bara så länge vi arbetare kan stå emot och vägra att arbeta obekväma arbetstider utan ersättning som vi kommer att behålla de villkor vi har idag. Vi vet vad vi offrar när vi säljer vår arbetskraft på obekväma arbetstider. För att stå emot måste vi vara många som tillsammans ställer samma krav och lovar varandra att hålla ihop. Det räcker med att några få inte håller det löftet för att företagen ska välta vår solidaritet och tvinga oss till lägre löner, sämre arbetstider och ökad otrygghet. För att hålla detta löfte måste alla, så väl arbetare med jobb som de utan, förstå att vi bara får det bättre om vi håller samman och inte konkurrerar ner varandras löner!


Bäst just nu: Svenska fackföreningar! Imorgon jobbar jag fem timmar, för det är jag ledig en ordinarie arbetsdag nästa vecka. Det är inte tillräckligt. Jag sitter inne och slösurfar ensam en fredagkväll med ett glas 15-årig Higland Park och känner hur rastlösheten rinner över. För det får jag vara en ledig en dag när ingen annan är ledig och kan förvisso ta en ordentlig sovmorgon men i övrigt bara hasa runt tills alla andra slutar sina jobb. Men det är i alla fall något. Arbetsgivarna vill göra mig billigare. De vill att vi ska sluta klaga, jobba mer och göra det för mindre betalt än vad vi har idag. Fuck no! Fackföreningar är vårt ända motstånd mot girigheten som de svenska företagarna utstrålar och det enda hopp vi har för att få det bättre på arbetsmarknaden.