söndag 15 augusti 2010

Osedvanligt vacker LO-kampanj

LO lanserade sin osedvanligt vackra valkampanj i fredags, desto vanligare är dock alla skrik som hörs från borgerligt håll att fackförbund borde vara opolitiska. Jag förstår att de helst klarar sig utan oss i debatten, vi har förstört för dem många gånger historiskt. Vem minns inte de sura minerna när vi tvingade fram den allmänna rösträtten? Eller muttrandet som har hörts varje gång vi har talat om ett förkortande av arbetstiden, från kravet på åtta timmars arbetsdag och en veckas semester till dagens krav på sex timmars arbetsdag och önskemålen om en sjätte semestervecka. Det var en lyckligare, borgerlig, tid när arbetare som mig själv jobbade 14 timmar om dagen och bara var ledig varje söndag, dessutom bodde vi så gemytligt kollektivt med ungefär sju personer i en liten etta. Den gamla goda tiden kommer inte tillbaka så länge socialistiska fackföreningar bekämpar borgerligheten.

En fackförenings främsta uppgift är att vara en lönekartell, att se till så att marknadspris inte gäller på det enda arbetare har att sälja; sin arbetskraft. Genom att ständigt kämpa mot kapitalismen med målet att sätta marknaden ur spel blir det politiska styret ytterst betydelsefullt för LO, högerns marknadskraftsvänliga inställning kontra vänsterns insikt till behovet av regleringar avgör hur stora avtals- och lönekrav arbetare kan ställa. Med en svagare LAS ökar otryggheten på arbetsplatserna och lönekraven hålls tillbaka, rädda arbetare kräver mindre. Med bristande satsningar på utbildning och avsaknad av en aktiv arbetsmarknadspolitik ökar arbetskraftsutbudet, på en marknad med ökande utbud blir det alltid svårare att hålla uppe priset/lönen.

Med en a-kassa som allt fler lämnar på grund av regeringens hantering utav densamma och som dessutom ger nästan 50% i ersättning till många LO-medlemmar sänks lönerna. Arbetare som riskerar fattigdom vid arbetslöshet, eller som lever på existensminimum redan, kommer att vara beredda att ta ett arbete med villkor och löner långt under avtalsenlig nivå samt även acceptera lönesänkningar, vilket skedde i årets avtalsrörelse.

Jag står för att jag tycker att den svenska regeringens politik är dumsnål, helsjuk och direkt dunderdum! Den slår hårt mot de "verklighetens folk" man säger sig värna. Det är ingen smutskastningskampanj mot borgerliga politiker utan en välförtjänt kritik av den politik de för. Till alla som säger att fackföreningar ska vara opolitiska vill jag påminna om att arbetare grundade Socialdemokraterna. Dels för att man behöver den politiska makten för att ge fackföreningarna de verktyg de behöver när de slåss om att få tillbaka det värde arbetare skapar med sitt arbete. Dels också för att man insåg att det, av arbete skapade, värdet inte fördelades rättvist vid förhandlingsbordet och att man via politisk makt och skatter kunde öka omfördelningen av samhällets resurser till arbetarens fördel, detta gällde 1889 och gäller ännu 2010. Byt regering - byt politik!

Bäst just nu: 12 lax. Jag har alltid en skum ekonomi, en månad kan jag ha 40 000 kronor i lön, arvoden och ersättningar och nästa (som augusti 2010 för att bara ta ett skräckexempel) få knappt 5000 kronor utbetalda, inte tillräckligt för att täcka de fasta utgifterna ens. Allt detta är beroende på hur min tjänstledighet dras från lönen jag får av Teliasonera. Jag vet att jag borde planera bättre men det är skönt att vara kung i baren en hel månad, dra random till Amsterdam samt inte behöva bry sig om ekonomin, dessutom får jag chansen att leva mitt romantiserande liv som trasproletär vissa månader (hurra...). Men jag står för detta, om jag hade trott att människor gör rationella val hade jag istället varit liberal.

För den ovan nämnda kampanjen skulle jag få ett arvode, men eftersom jag ombads skicka mitt bankkontonummer under en period där stålarna rullade in bra och jag dessutom är djupt ideologiskt rotad i arbetarrörelsen så svarade jag kort:
"Hej! Kul att ni valde bilderna på mig, det är bara att köra på! Jag behöver inte pengar för att bidra till regeringsskifte, om arvodet betalas ut av LO kan de behålla pengarna. Om det är ETC som betalar kan de ge tillbaka pengarna till LO. Skulle detta vara omöjligt kan ni sätta in pengarna på mitt SEB-konto..."
När nu augusti var ett skräckexempel på fattig månad var det lycka att få 12 000 kronor (före skatt) trots att jag uttryckligen bad om att slippa dem, nästa (rika) månad behöver jag således inte betala av skulder; det känns som en spontanresa efter valet ligger nära till hands...